Historien om HÖGBERGA AB


Högberga AB:s grundare, Ferdinand Persson, föddes den 17 september 1897 i Hassela, Hälsingland. Den 8 november 1898 inträffade en olycka, som nära nog höll på att ta hans liv. En brinnande fotogenlampa stod på nattduksbordet bredvid honom, han tog tag i duken och fick lampan över sig, och yllehalsduken som var lindad runt hans huvud fattade eld. I sju veckor låg han på sjukhuset i Sundsvall, men tillfrisknade så småningom, med halva ansiktet med brännskador som följd. Tjugo år efter olyckan gjorde han flera ”skönhetsoperationer”.

1 maj 1899 flyttade familjen till Tuna, Matfors. Hans lust för affärer började redan i tioårsåldern då han sålde knäck och tuggummi i skolan. På höstarna sålde han jultidningar  och julkort. Det hände också att han gick omkring med en unikabox och sålde ”småkrams”.

Efter några år av jordbruksarbete, varukörning, försäljning av grankåda (som var väldigt eftertraktat i Tyskland under brinnande krig) och fotografering, skaffade han sig några bisamhällen och startade en kaningård. Men han tyckte ändå att varken bin eller kaniner blev något levebröd.

Till julen 1918 betalade bagaren 10:- tjoget för äggen, och det var verkligen ett högt pris. I början av 1919 gav hans mamma honom idén att skaffa en äggkläckningsmaskin. Han skickade efter en katalog från Rosehill Fabrik i Norrköping, och strax efteråt beställde han en maskin för 60 ägg. Den 1 april samma år tog han häst och vagn till Matfors Järnvägsstation och hämtade maskinen. Detta var en märkesdag i hans liv.

Nu följde en spännande tid. Redan den första kläckningen lyckades bra, och han gjorde sen tre kläckningar till, det första året.

Denna tid bodde de på Åkersta i Matfors, (där Stenskolan står belägen idag) och byggde separat hus för 100 höns. Nästa år inköptes ytterligare en äggkläckare, nu för 100 ägg. Att kläcka med dåtidens maskiner, som drevs med fotogen, krävde nästan ständiga passningar och kontroller, även nattetid. Kycklingar kom fram hela tiden, och även tuppkycklingarna gick att sälja. Knaust betalade 4:50 för dem vid lämplig ålder, och nu insåg han till fullo att hönsaveln var lönande.

Vintern 1920-21 fick han göra ett tillfälligt avbrott i skötseln av sina kära hönor. En vistelse på Serafimerlasarettet för operation av ena ögat kom att ta tre månader. Under denna Stockholmstid hann han läsa mycket teori om höns. Han fick bl a tag på amerikanska tidskrifter. Han insåg  då om vilken jätteindustri hönsskötseln var i USA, och att den var på ständig frammarsch.

1921 flyttade hans familj till Bällsta eftersom Tuna Kommun, som det hette då, behövde mark till ett skolbygge. Tomten var liten och trång, och det fanns inga utvecklingsmöjligheter för ett större hönseri. Hösten 1921 stod dock ett mindre hönshus färdigt, med plats även för kycklingar och foder. Äggkläckningsmaskinerna hade nu utökats till 5 st.

I oktober 1922 fick han handelsrättigheter för Högberga Hönsgård. Han sålde foder- och vattenkärl, hönsringar och värplistor.

Djuren var fortfarande viktigast, men den nystartade postorderrörelsen artade sig bra: 110 paket första året.

1924 gav han ut sin första katalog, eller prislista som den anspråkslöst kallades. Den var på 12 sidor och upplagan var 500 exemplar. Två år senare var det dags för nästa, och det var ett mönster som hela tiden följdes, utom under krigsåren.

I mitten på tjugotalet började han importera varor från utlandet, främst USA. Hans bror Bertil, som genomgått handelsutbildning, hjälpte honom med bokföringen, och det fortsatte under en lång tid framöver.

Sommaren 1928 gick den stora Sundsvallsutställningen av stapeln, och Högberga Hönsgård medverkade med en liten paviljong med diverse redskap samt en kläckmaskin, där det kläcktes fram kycklingar med bra resultat. En utställning av fjäderfä förekom också, och han fick då också tillfälle att träffa prisdomaren Nils Olsson från Skåne, sedermera professor och landets ledande auktoritet på fjäderfäområdet under flera decennier.

 

 

När 1930-talet gick in började tiderna bli sämre och arbetslösheten ökade. Men för Högberga Hönsgård, som nu hade existerat i åtta år, skedde en utveckling åt andra hållet. Ferdinand var trött på att årligen kläcka fram tusentals kycklingar i arbetskrävande äggkläckningsmaskiner. Han importerade en maskin från USA, som delvis hade en ny princip och visade sig vara överlägsen de hittillsvarande svenska. Han fick idén att låta tillverka och börja sälja liknande maskiner i Sverige, och detta blev ett lyckokast.

Allt material som behövdes skaffades fram. Svårast var kopparelementen, men här kom han i kontakt med Oscar Haag i Skönsmon, Sundsvall. Han var en skicklig kopparslagare, och allt eftersom började han även göra foder- och vattenkärl och fick på så sätt arbete året om.

Hemma på Högberga anställdes först en snickare och snart flera. Från 1930 och årtiondet ut snickrades det och monterades äggkläckningsmaskiner på snart sagt varje ledigt utrymme. När tillverkningen av olika anledningar upphörde 1950 hade det tillverkats sammanlagt 2.500 st.

Under 30-talet gjorde Ferdinand ett par minnesvärda utlandsresor. Första resan gick 1932 till Danmark där han reste landet runt, samt besökte en stor hönsutställning på Forum i Köpenhamn. Han knöt flera affärsförbindelser, besökte några hönserier på den danska landsbygden, och medförde från Själland en avelstupp med hem till Matfors.

Andra resan var en sedan länge planerad resa till Tyskland 1936. Tillsammans med en tyskfödd man, som drev ett stort hönseri i Svarvarböle, Timrå, besökte han en världsfjäderfäutställning i Leipzig, samt OS i Berlin. I Leipzig kom han i kontakt med fabrikanter och utställare från hela Europa.

Affärerna gick allt bättre och varje ny katalog blev några sidor tjockare. På 1936 års utgåva var omslaget tryckt i fyrfärgsoffset.

De äggkläckningsmaskiner som tillverkades gjordes nu också i två våningar, och tog upp till 900 ägg. Det fanns efterfrågan på ännu större maskiner, och man importerade s.k motoräggkläckare från Danmark som man sålde några stycken av varje år. Dessa hade en kapacitet på upp till 6.000 ägg.

Firmans leveranser skedde med post och järnväg, men det var inte nära till någondera. Allra mest fick en egen cykel och släpkärra utgöra transportfordon, men de hade ofta kycklingleveranser som skulle gå med ett visst tåg, så åkare Melin med häst och vagn anlitades ofta.

Den 1 september 1939 bröt andra världskriget ut, och snart blev det ransoneringar på bl a hönsfoder och ägg. Varubrist uppstod, importen upphörde nästan helt, men ibland kunde man få in någon viktig sändning på licens. Mer kycklingar än någonsin kläcktes fram under krigsåren.

1947 kunde man ge ut en ny katalog igen, med ett par stora nyheter: Äggbrickor i papier-maché, som var en dansk uppfinning. KF fick patentet för Sverige, och lät till en början att tillverka dem vid Matfors Pappersbruk! Det var gynnsamt, då de lanserades som en ”Matfors-produkt”. Äggemballage i detta nya material  blev alltsedan 1947 en betydande del av omsättningen.

En annan bra artikel blev det speciella tidur för hönshus som hade börjat tillverkas i USA. Innan ljuset släcks för natten, fick hönsen 15 min. dämpat ljus, så de hann upp på pinnarna. Man tog försiktigt in 50 st. första gången, och i slutet av 60-talet hade över 3.000 st. sålts.

I början av 50-talet började ett samarbete med en av de största kunderna på levande djur-sidan. Han kläckte och födde upp kycklingarna, och Högberga sålde dem. På gården fanns fortfarande några hundra höns, men redskapsförsäljningen var nu huvudsaken.

1956 kom sonen Yngvar in i firman och året efter stod ett nytt lagermagasin färdigt. Det var vad som behövdes vid denna tidpunkt: ökad kontorshjälp och större varuutrymmen.

I början av 60-talet gjordes ännu en resa till Danmark och Tyskland. Målet var en utställning i Hannover.

Yngvar övertog nu det mesta av affärerna, och Ferdinand kunde gradvis dra sig tillbaka. Hönsen på gården upphörde 1969, och samma år ombildades firman till aktiebolag.

Ferdinand Persson avled den 26 januari 1972, och företaget drivs idag vidare på samma plats av den tredje generationen.